Just som jag sitter här...

Den sista hackspetten har precis ätit färdigt...

Det börjar skymma.

Och fåglarna har bråda dagar att få i sig så
mycket (helst så fett som möjligt oxå) för
att klara nattens kyla.

När skymningen faller är tiden ute och de
måste hitta sitt nattläger.

Solnedgången mot bäcken är fin då jag ser
ut över sjön. Himlen är ultraljust turkosblå
närmast horisonten och tonar sedan mot
himmelsblått (den ljusa varianten) och
blir mer och mer dalablå för att till sist bli
mörkare dalablå med rökgrått och med en
lila ton. Tanzanite kanske den skulle kunna
kallas...

Molnstrimmorna närmast den ljusa horisonten
är klart lysanden neonrosa - som flamingorosa
fast mer upplysta - och kanske lite för självlysande.

Granskogen på andra sidan sjön står svart och
raggig mot den klart upplysta horisonlinjen...

Just så är det här där jag sitter - men inte så
länge - snart har decembermörkret lagt sig!

Då i det kolsvarta får man tända några ljus.
Det är ju trots allt 3 advent... vad jag vet.

Vi har 4 hackspettar...

Minst.

Två större hackspettar - utan blodröd nackfläck
- eftersom den ena sitter och äter och den andra
sitter på en vissnad solros-stängel - kan jag säga
att de är ´minstone 2.

En med nackfläck - men jag har ännu inte
lyckats fotografera den eftersom den hittills
blivit bortjagad alltför snabbt av någon av de
andra två, innan jag lyckats få fram kameran...

Vilda flygjakter fram och tillbaka framför vårt
köksfönster då de turas om att jaga varandra!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

En gråspätt (som är militärgrön trots namnet)
som också visat sig - men den brukar bli bortjagad
den med...

Trodde inte att någon av hackspettarna överhuvud-
taget skulle återkomma efter att vi fällt 7 träd som
hotade att falla över huset varje gång det började
blåsa ordentligt.

Det är inte kul att ligga vaken på nätterna och oroa
sig för att träden skall komma instörtande - speciellt
inte då vi haft 19 m/s och man kan se marken bölja sig
under träden då rötterna "lyfts" i varje vindby...


Förra året var hackspettarna osynliga... och den helt
kolsvarta med blodröd nackfläck har inte setts till.

En sen skymning satt en pärluggla i ett av träden och
spanade efter möss som brukar smyga sig fram och
kalasa på de frön som fåglarna sprättat ned från fågel-
bordet.

Eller om det var en sparvuggla...
För den var nästan rund och rätt liten.

Bilden: Hackspetten har "haklappen" i fatet... :)

Det jag saknar lite sedan träden togs ned är våra
4 ekorrar som också lät sig väl smaka av solrosfrön
och annat som fåglarna spritt omkring sig.

De bökade fram fröna med hela nosen om de råkat
hamna under nysnön så att de blev alldeles snöiga
i ansiktet.

Och så var det en fröjd att se dem jaga varandra
både på marken och upp i träden i vilda terpentiner! :)
- Serpentiner skall det väl va! *fniss!*

Men jag är glad att hackspettarna är tillbaka!

Massor av Stjärnfall!

Efter en hård arbetsvecka:
Sjunker ner i den vedeldade badtunnan...

Helt underbart med några frostiga minusgrader
och 37 i vattnet - perfekt vindstilla och ALLDELES, alldeles
stjärnklart!

Under en timme kan man andäktigt följa karlavagnens
bana över himlen - den far från nordväst över vårt hustak
över mot norr och vid midnatt ser man den nästan i zenit...
(Kanske bara solen kan vara i zenit? Mitt på himlen?)

Och ett stjärnfall nära nog varje minut...
En del så kraftiga och långlivade att de ser ut att falla ner i
skogen...

Jag vet att jorden passerar genom ett asteroidbälte(?) en gång
per år (?) som ger massor av stjärnfall... det kanske är nu?

Minns inte om bältet hette Leoniderna... eller är jag helt ute
å sneseglar? :)

Sonen fyllde 3 år!

Så varför inte baka
Gretas Sommartårta
- mitt i december! :)

Otroligt god!
Men eftersom det var första gången
vi gjorde den så får man väl se det
som en generalrepetition...

Gretas sommartårta
med min egen vaniljkräm!
(Jag har kombinerat 3 olika recept!)

Till botten:
4 äggvitor
3 dl strösocker
4 dl Rice Krips

Vispa vitorna hårt
(så det går att vända bunken upp och ned :)

Vänd i socker & krips

¨¨¨¨
Bred ut på bakplåtspapper
i en långpanna, ej ända ut på kanterna
Gör en liten delning i mitten.

Gräddas i 2 timmar
Mitt i ugnen
120 graders temperatur

* * *

Äkta vaniljkräm:

4 äggulor
3/4 dl strösocker
1 vaniljstång
3 dl grädde
1 dl röd mjölk
4 msk potatismjöl
50-60 gr smör

¨¨¨¨
Koka upp "grädd-mjölken"
dvs. all grädde & mjölk
tillsammans med
den på längden delade vaniljstången.

Ta upp och skrapa ur fröna
se till att hela härligheten
kommer ner i grädd-mjölken
lägg i vaniljstången igen...

¨¨¨¨
Låt stå 10-15 minuter på kall platta
för att grädd-mjölken skall ta smak!

¨¨¨¨
Rör ihop äggen
med potatismjölet & sockret
i en annan kastrull

Blanda i grädd-mjölken

(Utan vaniljstången - den kan
med fördel kokas med mjölk
eller på annat sätt låta smaksätta
något MER! :)

¨¨¨¨
SJUD under vispning
tills krämen fått rätt
konsistens!

OBS!
EJ koka då blir äggen gryniga!
Krämen verkar tjockna "underifrån"
så vispa från botten och upp...

¨¨¨¨

Lägg på den ena halvan av botten på en
smörpappersklädd skärbräda
(om du inte har tårtpapper som är fyrkantigt).

Bred på vaniljkrämen.

Lägg på den andra halvan.

* * *

Garnera med vispad grädde
& massor av valfria bär!

ex. hallon, kiwi eller det du gillar...

* * *
Färga grädden med karamell-färg om du vill!


¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Tårtan är enkel att göra - även om allt man
skall beskriva i en text verkar krångligt...

Lycka till!

Rovdjur & andra mysterier

När räven för några år sedan upptäckte det "uppdukade"
smörgåsbord som våra musfällor var så började den
vittja dem... Rovdjur är ju opportunister - de tar chansen
när den kommer! :)

Eftersom de är skygga djur och inte gärna vill komma i
närheten av oss tvåbeningar i onödan så drog den med
sig fällorna ut i skogen för att mumsa i lugn och ro...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Så vi fick leta efter förkommna fällor och det var ju
inte världens roligaste.

Så vis av skadan band vi fast tyngder (järnringar &
sådant tungt skrot) kring fällorna där det inte gick att
binda fast dem i något fast förankrat.

Det har funkat bra...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

De är "streetsmart" dessa oppurtunister och tar ändå
inga onödiga risker... På framsidan har vi ett "uterum"
dvs en intakad veranda med med genomskinlig plast
som väggar...

Det har funnits två ingångar: dels den "riktiga" som leder
till ytterdörren - dels en i öppning i sidan som vi stänger
till om vintern för att slippa att snö yr in...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Så när vi nu stängt till den andra öpningen så går räven
inte in på den sidan av huset längre - trots att hälften av
fällorna står där.

Om den inte har en reträtt-väg så går den inte in...

Klokt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Ett nytt problem som förbryllar har dykt upp:
Det är nya (mycket mindre spår) och innehavaren av
dessa mindre tassar är tydligen starkt för sin storlek...

NU är fällorna utdragna i skogen igen.
Och det finns inga rävspår, endast dessa små tassar...

Vad är det för djur? Järv???

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Återigen - efter ett års frånvaro - som har gått att
notera iaf - vi är ju inte alltid hemma...

En rovfågel gjorde ett par snabba kast kring fågel-
bordet...

Mäktigt att se - men mindre kul för småfåglarna.

Badade i den vedeldade tunnan - IGEN!

Sonen fick bada för första gången förra veckan
- vi ville göra en liten generalrepetition innan
vi skulle få besök från Göteborg...

Sonen älskade det förstås!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Så på lördag så skulle vi turas om att bada i tunnan...
Jag & vår besökare från Göteborg (damerna först!)
och sedan skulle man & son komma efter.

När jag satt i frottérocken och väntade så pekade sonen
på den och frågade vad det var. "Morgonrock!" svarade
jag.

Han upprepade frågan och jag svarade: "Morgonrock!"
Han kontrade med "BADA!" :)

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Så gick vi ut och hade precis landat i den underbara
värmen, stjärnklart och vindstilla, vattnet perfekt
vid 37 grader och laddat med jordnötter och päron-
cider...

... Då kommer min man ut och säger att sonen helt
sonika klätt av sig näck och vrålgrinade att han "osså
skulle bada!"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Så han fick hoppa ner i spat med oss och var mycket
glad - och i vanlig ordning tyckte han att det var
ganska onödigt att SLUTA bada...

Men mjuka & lagomt pömsiga så avslutade vi kvällen
vid braskaminen - den snälla äkta maken hade eldat
så det var riktigt varmt & gosigt lagom till då vi skulle
komma in från badet! :)


PS: Bilden är från dagen EFTER ett bad en kall vinternatt
- all varm vattenånga blev till isigt skägg av snökristaller...

Både på tunnan och på de lyktor vi brukar ha värmeljus i
utplacerade vid tunnan för att hitta ut (och för att det är
så mysigt förstås!)

Närhet...

Sonen fick feber i går eftermiddag på dagis...

Så vi blev hemma idag och en hel dag av äventyr
kan man förvänta sig av ett barn - de är ju inte
så mesiga som oss vuxna att de skall ligga till
sängs och ynka sig för lite feber, hosta & snuva
inte!

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Det första han säger - efter att ha kört upp mig
ur sängen kl. 06.20 är "Spela Plugg!"

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Det tog 1 år för mig att räkna ut vad det betydde...
Att det var innebandyklubborna som avsågs det var
det ingen tvekan om - men vad var PLUGG???

Så lyckades mina små grå lägga ihop x med z2 och
kom på vad han sa: spela KLUBBA! betyder det... :)

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Sedan har vi hängt vid köksfönstret och tittat på
fåglarna som låtit sig väl smaka av fågelbordet till
frukost.

På en ingivelse så tog jag fram en av fågelböckerna
och visade alla de sorter vi sett: blåmes, talltita,
tofsmes, talgoxe, nötväcka...


Han fattade galoppen direkt!

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Och med den livsglädje och upptäckar-iver som bara
en treåring kan uppbringa - så blev han eld och lågor
(jag blev lite upphetsad också) då det dök upp fint
besök just som vis satt och spanade: en stor hackspett
vackert röd, vit & svart!

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Ännu roligare tyckte sonen att det var då jag snabbt
bläddrade fram till just den fågeln i boken - då tjöt
han av glädje! Tänk vilket UNDER att se en fågel både
på bild i en bok OCH se den i verkligheten!

Och då hade dan bara börjat... :)

Jag skriver & skriver...

Hade påbörjat Roman del II med ett inledande
kapitel...

Då jag kom på att det nog inte var så strategiskt
att skriva del 2 av 3 i en trilogi för en person som
vill bli publicerad - med tanke på förlagens
ekonomiska hänsyn och osäkerheten att publicera
någon utan ett namn eller ens "säker" produktion...

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Så igår startade jag igång mitt lilla "underverk"
= min lilla skrivdator som är så liten & söt och
i total avsaknad av prestanda - men eftersom
datorn ändå väntar 99,999998% av tiden på att
användaren skall trycka ned en tangent så... *hehe*

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
I går kväll mellan 21-23 skrev jag så Steven Kings
stipulerade 2000 ord (nästan) dvs 10 594 tecken
och det blev ett inledande kapitel som jag gått och
grunnat på nu under några dagar...

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Så jag blev rätt nöjd.

Och jag skriver i tredje person nu (även om jag lätt
ramlar in i SKs perspektiv av ren och ohejdad vana,
snart TÄNKER jag som henne om jag inte passar
mig! ;)

Så vid flera tillfällen fick jag ändra i texten, efter
att ha låtit reptilhjärnan, eller om det var ryggraden,
ramla in i sina gamla spår.

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Men det känns lite kul att få större frihet - nu kan jag
ju skriva om alla personerna utan den starka begränsning
som ett "jag"-perspektiv innebär.

Och nu skall jag koncentrera mig mera på min "verkliga"
hjälte?? - som jag trodde i alla fall från början. Men det
står mer och mer klart att S inte blir "The One and Only"
som jag först trodde - kommissarien och SK (hon är ju
numera vuxen och utbildad läkare + 3 års specialist-
utbildning för att kunna skriva psykoterapeut i sin merit-
lista) så det blir en 3-enighet... *ehh?*

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Så det känns riktigt bra idag! :))))

Rävspår...

Vår egen räv lämnar sina spårstämplar i bågar kring huset...

Den går systematiskt igenom varje musfälla, så man kan se spåren från den ena husknuten och sedan i en halvcirkel ut från huset mot den andra husknuten.

Varje morgon med ny snö avslöjar hur räven passerat över vår tomt i jakt på några godbitar, helst sådana som serveras gratis - en fri lunch tackar man ju inte nej till! :)

En helt underbar helg! :)

Har haft det bättre än de flesta den gångna helgen! En vän på besök från Göteborg och ÄNTLIGEN har jag fått pärla ihop med någon annan som är lika pärl-tokig...

Jag hade väldigt höga förväntningar och stora förhoppningar på att detta skulle bli en så jätte-trevlig helg... Då man har för stora förväntningar så är det lätt att man blir besviken - men denna helg blev precis så fantastisk som jag hoppats!

Det enda man kan klaga på är att tiden gick så FORT! ;)

Eget förlag?

Har köpt några böcker på Tradera som är svåra att
få tag på...

Håller på med tryck /design & sådant i jobbet
så det är referensböcker... förutom att jag är väldigt
intresserad av tryckerikonst i största allmänhet! :)

- och står i begrepp att inom ett halvår bli
egen förläggare... *blink, blink*

Har skrivit en roman (första delen) och jag har den
nu på en förläggares skrivbord för påseende, men
är osäker om det kommer att tryckas i "annans" regi.

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Har ännu inte fått svar, men dels så är det ungefär
2 promille som ges ut den vägen av alla manus som
flyter in till förlagen... ... inte särskilt upplyftande!


Därtill så har jag läst en del intervjuer mellan författare
och förläggare - och man kan få en viss avsmak för hur
förlag (och skivbolag i musikens värld) behandlar de som
de faktiskt livnär sig av.

De lever ju av andras kreativitet genom att distribuera
deras (redan färdiga) produkt... och kan behandla sina
produkttillverkare med ganska usla villkor.

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Men framför allt så har man ju rätt att bestämma ALLT
om man kör i egen regi: Typografi, omslags-design mm.

Det som gör att man vill bli utgiven på annat förlag än
sitt eget är ju dels det enorma arbetet att få fram ett
tryckbart manus och dels att man inte har något boll-
plank om man gör allt själv.

OCH det är ett enormt arbete att fixa tryck, marknads-
föring och försäljning /distribution på egen hand...


När man helst av allt bara vill fortsätta skriva - istället! :)
Jag har börjat med del 2 i en romansvit om 3
- det är en litterär kriminalroman i engelsk stil.

Har tidigare fått texter publicerade mot betalning så jag
kan visserligen titulera mig författare men det var nyhets-
artiklar och krönikor bla. (som jag skrev för nöjes skull vid
sidan av mitt arbete) men nu vill jag skriva längre texter
och den första delen blev 810 000 tecken lång...



Så det är lite jobb att redigera för att få ett slutmanus.
Har redan korr.läst /redigerat det 3 gånger men har
det nu ute på "remiss" hos några betrodda.

Vår vedeldade badtunna...

I kväll så eldar vi i badtunnan...
Vi är nog en speciell sorts människor! *hehe*
(Vi som badar i vedeldade badtunnor alltså! :)

Om inte annat så har vi fått en helt annan syn på saker & ting...
...det får man! när man badar ute i guds fria natur - med en gnistrande klar stjärnhimmel i vintermörkret...
...då snön lyser vit & gnistrar som oändligt många diamanter...

- och det sammetssvarta himlavalvet sluter sig kring en och man blickar ut i universum...

Vad slår det?
När man njuter av värmen tillsammans med sin själs älskade?

Vi har en egen räv...

... som patrullerar kring vårt hus. Den har sitt revir här och man kan se den som en elegant röd rem över skogsvägen om vintern då man kommer i bilen.

Det bästa är att den ligger och lurpassar vid husknuten och kniper en och annan mus som bosatt sig i trossbotten - de måste ju ila in och ut för att söka föda mellan varven.

Ibland vittjar räven våra musfällor också. En hade den bitit sönder i jakt på något gott (men just den fällan var tom). Vi fick börja med att binda fast fällorna kring något tungt för annars tar den med sig dem ut i skogen...

Spår efter den kunde vi se kring huset i den första snön en morgon. Men det är ganska rart att den håller stånd mot de sablans mössen som rasslar runt i husgrunden och kivas så det hörs om nätterna.

Nu har det varit ovanligt lugnt på den fronten (trots att vi inte haft så mycket fällor som vi brukar).

Så det är rätt bra med en egen räv på gården!


PS: En sen höstkväll i skymningen satt faktiskt en uggla i ett träd utanför våra köksfönster för den (och en del andra rovfåglar bla. falk) hade kommit underfund med att vårt fågelbord var en liten buffé...

Så ugglan satt på den nedersta grenen och inväntade mössen som snart skulle komma ilande mot alla de frön som fåglarna skvätt ner på marken. Ganska listigt! ;)
Vad det gäller de återkommande besöken av rovfågel - mäktiga att se komma inflygande och svepa kring husknutarna - kanske för att sätta sig i ett träd och spana - så har vi fått veta av en ornitolog att det är bara de sjuka och svaga (som inte skulle överleva ändå om vi inte matade dem) som de tar.

Mössen - som sagt - får de gärna jaga (så slipper vi).


PSS: Ornitologer tycker att det är jättetrevligt med en gnagarinvasion - som den vi har upplevt de senaste åren... eftersom främst ugglorna får ett uppsving.

PSSS: Men samtidigt ökar ju ormstammen (vilket inte bryr mig personligen så mycket) - och det har vi sett tydligt den här sommaren (det har varit ovanligt lite orm tidigare - de som funnits förut har inte ens synts till).

Så på själva midsommarafton var vi tvungen att flytta en orm som bosatt sig i vår husgrund! Av uppenbara skäl: lugnt, trevligt läge och maten springer rätt in i munnen (mössen då! ;)

Men eftersom vi har en liten kille som springer omkring så var det bäst att placera den i en hink med lock och åka - ett antal kilometer bort - eftersom de annars hittar hem igen! Förklara det, den som kan.

Det är inte första gången...

...min son blir ställer sig vid förarsidans dörr och blir skitförbannad för att han inte får köra...

Jag säger: du får nog vänta några år... typ 15 eller så där...
Treåringar får inte köra bil... då kommer farbror polisen och tar en...

Men han förstår inte argumentationen - eller rättare - han tycker inte att det är några argument alls... att komma med.

En märklig scen...

Det är sällsamt att mitt i vardagsgråheten bara ta ett kliv genom sin dörr, gå några få steg ut på stan och finna sig stå i en tobaksaffär, där man hamnar mitt i ett skeende som är både omöjlig att fantisera fram och fullständigt bisarr.

Passivt står jag där och deltar inte, men blir en del av scenen i alla fall.

2 fantastiskt bra böcker!

Började läsa efter en lång dag (natt) (igår)
med hemsides-snickeri:

En kvinnas studie av männens värld
Förklädd till man av Norah Vincent.

Sträckläste den och sedan Yrsa Stenius:
Taxar, kärlek och sorg!

LÄS dem är mitt råd!
Du får en ny syn på en hel del...

Kura skymning...

Satt vid datorn och skrev på romandel 2 och blickade ut över sjön. Skymningen var verkligen blå... i alla nyanser och förstås vackrare än det går att fånga på ett fotografi.

The outcome...

Detta är det svar jag fick på frågan vilken typ av författare jag är /borde vara:

You Should Be a Film Writer
You don't just create compelling stories, you see them as clearly as a movie in your mind.
You have a knack for details and dialogue. You can really make a character come to life.
Chances are, you enjoy creating all types of stories. The joy is in the storytelling.
And nothing would please you more than millions of people seeing your story on the big screen!

Höst - dags att summera & gå vidare! :)

Så här ser det ut från vår lilla utsikt
i ett av universums utkanter:


...Och så mycket har hunnit bli gjort (och så mycket annat ogjort). Det är så man är funtad: tänker bara på det som man ännu inte blivit klar med - allt man faktiskt klarat av lägger man bara bakom sig utan att reflektera - det är inte något man lägger någon vikt vid. Så underligt och så mänskligt...

Som med skillnaden mellan positivt och negativt: det negativa är det man lägger märke till och samlar på hög, medan det positiva glider av nästan i samma stund som det uppenbarar sig. Som att ha en teflonbeläggning - felet är bara att den är på den aviga sidan... ;)

Så jag har skapat en mapp för glada och positiva mail...

Som en motvikt - och för att påminna mig om att vi dödliga har en tendens att skapa en negativ (o)balans och den måste man motverka - lära sig att häva!

Ett annat sätt att häva denna obalans - varje dag! - är att summera dagens plus varje kväll innan man somnar. Och när man räknar de positiva ögonblick, händelser och egna prestationer - så märker man plötsligt att de är så många fler än man trott.

Ett leende, en gest... något man bävat för men ändå genomfört, ett litet mail från någon, en underbar bild, eller en text man läst. Kanske en stund av eget arbete som man blivit nöjd med. I det lilla ligger det stora - varje dag är de ögonblick man minns - den del av sig själv som man bär med sig. Överallt.