Under årets två Blästerhelger har jag haft smyckesutställning på ute-scenen.
Det har gått bra - med tanke på att den har varit i stort sett "obemannad" - det är så mycket annat att göra då vi "kokar" järn och det gör det omöjligt att vara "stationerad" vid en enda plats.
Jag har haft massor av bilder på smycken jag skapat, men också en hel del smycken "on display". På vinst och förlust. Inte med avseende på försäljning (det har inte varit fokus, och inte heller varit möjlig då utställningen som sagt varit obemannad) utan det faktum att sammantaget har jag haft allt framme (obevakat!) i 4 dagar från tidig morgon till sen eftermiddag utan att något försvunnit eller stulits.
På vinst och förlust som sagt, och glädjande nog (så här ute i norrlandsskogarna
så har ingen förstört, nappat åt sig något eller gjort något annat som skulle vara nedslående... 
Och det är faktiskt oerhört glädjande och upplyftande. Som motvikt till hur det "kan" vara och man "förväntar" sig att det skall vara. Varje dag som det gått vägen har varit ett lyft!
Guldgrävarna vaskade guld... Vatten finns ju som strömmar från "dammen" och driver vattenhjulet, och vårt förslag att de skulle vaska guld vid ugnen var en bra idé - många flockades kring vask- pannorna... Även lite guld vaskades fram!
Sanden och de ädla metallerna kom från Ädelfors, men lokala förekomster av guld ska undersökas nästa gång vi kör Blästerdagarna i juni! Malmen som används i ugnen är rödjord som vi hämtat från myren och kallas limonit innan den rostats på vedbål för vidare bearbetning.
Efter rostningen har den blivit magnetisk och kallas magnetit - något som är välkänt för alla guldvaskare eftersom de brukar kalla det svartsand. (Se bilden!)
De vet att om det finns svartsand så kan det finnas guld! Och det är alltid svartsanden som blir kvar till sist (tillsammans med guldet) eftersom svartsanden innehåller järn (därav det magnetiska!) och är tyngre än vanlig sten, men guldet väger ännu mer och är alltså det sista som blir kvar då man vaskat färdigt...
En intressant koppling, tycker jag, samtidigt som det gemensamma intresset för sten och mineral kopplar ihop dessa tre ganska väsensskilda verksamheter: guldet, järnet & smyckes- framställningen...
Krydda med lite arkeologi och historia så får man en härlig blandning, toppat med lite geologi... (Om limonit kan man läsa mer bl a på sid 128 i Bonniers naturguide för bergarter och mineral.)
Allt Gott! //Ziddharta
