Minst.
Två större hackspettar - utan blodröd nackfläck
- eftersom den ena sitter och äter och den andra
sitter på en vissnad solros-stängel - kan jag säga
att de är ´minstone 2.
En med nackfläck - men jag har ännu inte
lyckats fotografera den eftersom den hittills
blivit bortjagad alltför snabbt av någon av de
andra två, innan jag lyckats få fram kameran...
Vilda flygjakter fram och tillbaka framför vårt
köksfönster då de turas om att jaga varandra!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
En gråspätt (som är militärgrön trots namnet)
som också visat sig - men den brukar bli bortjagad
den med...
Trodde inte att någon av hackspettarna överhuvud-
taget skulle återkomma efter att vi fällt 7 träd som
hotade att falla över huset varje gång det började
blåsa ordentligt.
Det är inte kul att ligga vaken på nätterna och oroa
sig för att träden skall komma instörtande - speciellt
inte då vi haft 19 m/s och man kan se marken bölja sig
under träden då rötterna "lyfts" i varje vindby...
Förra året var hackspettarna osynliga... och den helt
kolsvarta med blodröd nackfläck har inte setts till.
En sen skymning satt en pärluggla i ett av träden och
spanade efter möss som brukar smyga sig fram och
kalasa på de frön som fåglarna sprättat ned från fågel-
bordet.
Eller om det var en sparvuggla...
För den var nästan rund och rätt liten.
Bilden: Hackspetten har "haklappen" i fatet... :)
Det jag saknar lite sedan träden togs ned är våra
4 ekorrar som också lät sig väl smaka av solrosfrön
och annat som fåglarna spritt omkring sig.
De bökade fram fröna med hela nosen om de råkat
hamna under nysnön så att de blev alldeles snöiga
i ansiktet.
Och så var det en fröjd att se dem jaga varandra
både på marken och upp i träden i vilda terpentiner! :)
- Serpentiner skall det väl va! *fniss!*
Men jag är glad att hackspettarna är tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar