Vi har en egen räv...

... som patrullerar kring vårt hus. Den har sitt revir här och man kan se den som en elegant röd rem över skogsvägen om vintern då man kommer i bilen.

Det bästa är att den ligger och lurpassar vid husknuten och kniper en och annan mus som bosatt sig i trossbotten - de måste ju ila in och ut för att söka föda mellan varven.

Ibland vittjar räven våra musfällor också. En hade den bitit sönder i jakt på något gott (men just den fällan var tom). Vi fick börja med att binda fast fällorna kring något tungt för annars tar den med sig dem ut i skogen...

Spår efter den kunde vi se kring huset i den första snön en morgon. Men det är ganska rart att den håller stånd mot de sablans mössen som rasslar runt i husgrunden och kivas så det hörs om nätterna.

Nu har det varit ovanligt lugnt på den fronten (trots att vi inte haft så mycket fällor som vi brukar).

Så det är rätt bra med en egen räv på gården!


PS: En sen höstkväll i skymningen satt faktiskt en uggla i ett träd utanför våra köksfönster för den (och en del andra rovfåglar bla. falk) hade kommit underfund med att vårt fågelbord var en liten buffé...

Så ugglan satt på den nedersta grenen och inväntade mössen som snart skulle komma ilande mot alla de frön som fåglarna skvätt ner på marken. Ganska listigt! ;)
Vad det gäller de återkommande besöken av rovfågel - mäktiga att se komma inflygande och svepa kring husknutarna - kanske för att sätta sig i ett träd och spana - så har vi fått veta av en ornitolog att det är bara de sjuka och svaga (som inte skulle överleva ändå om vi inte matade dem) som de tar.

Mössen - som sagt - får de gärna jaga (så slipper vi).


PSS: Ornitologer tycker att det är jättetrevligt med en gnagarinvasion - som den vi har upplevt de senaste åren... eftersom främst ugglorna får ett uppsving.

PSSS: Men samtidigt ökar ju ormstammen (vilket inte bryr mig personligen så mycket) - och det har vi sett tydligt den här sommaren (det har varit ovanligt lite orm tidigare - de som funnits förut har inte ens synts till).

Så på själva midsommarafton var vi tvungen att flytta en orm som bosatt sig i vår husgrund! Av uppenbara skäl: lugnt, trevligt läge och maten springer rätt in i munnen (mössen då! ;)

Men eftersom vi har en liten kille som springer omkring så var det bäst att placera den i en hink med lock och åka - ett antal kilometer bort - eftersom de annars hittar hem igen! Förklara det, den som kan.