Just som jag sitter här...

Den sista hackspetten har precis ätit färdigt...

Det börjar skymma.

Och fåglarna har bråda dagar att få i sig så
mycket (helst så fett som möjligt oxå) för
att klara nattens kyla.

När skymningen faller är tiden ute och de
måste hitta sitt nattläger.

Solnedgången mot bäcken är fin då jag ser
ut över sjön. Himlen är ultraljust turkosblå
närmast horisonten och tonar sedan mot
himmelsblått (den ljusa varianten) och
blir mer och mer dalablå för att till sist bli
mörkare dalablå med rökgrått och med en
lila ton. Tanzanite kanske den skulle kunna
kallas...

Molnstrimmorna närmast den ljusa horisonten
är klart lysanden neonrosa - som flamingorosa
fast mer upplysta - och kanske lite för självlysande.

Granskogen på andra sidan sjön står svart och
raggig mot den klart upplysta horisonlinjen...

Just så är det här där jag sitter - men inte så
länge - snart har decembermörkret lagt sig!

Då i det kolsvarta får man tända några ljus.
Det är ju trots allt 3 advent... vad jag vet.