Break even

Det är en term som de flesta läst någonstans...

Ledtråd:
Det har inte med tennis att göra...

När man startar en ny verksamhet så tar det en viss tid innan det går med vinst...
Man brukar tex. säga:
"Om fyra år når vi Break even."
Det vill säga: Då kommer vi att uppnå resultatet plus-minus noll.

Och underförstått: Därefter kommer siffrorna (långsamt) att bli svarta.
(I motsats till röda som är ett minus.)



När man startar en helt ny verksamhet så brukar det innebära en massa utgifter...
Inte för inte så krävs ett startkapital.
Om man inte har ett startkapital eller vill låna - ja då blir startsträckan längre...

Men samtidigt också på ett sätt säkrare: Att dra på sig dryga lån för en verksamhet som man verkligen tror på - men som i slutänden inte visade sig leva upp till ens förväntningar - är lite trist.

Å andra sidan - kanske kommer man inte ur startblocken.



Att jobba ihop varenda krona som man sedan plöjer ner i sin nya uppstartade verksamhet är mödosamt - och inte så lite frustrerande. Allt tar så mycket längre tid.

Och jag jobbar 10- 16 timmar varje dag. 7 dar i veckan.

Varje dag. Oavsett om det är vardag eller helg.
Det är inget märkvärdigt heller.
Det får de allra flesta företagare /entreprenörer göra.
Allra helst de första 3-5 "hundåren".

Efter att jag blev med barn och var hemma under det första året så tappade jag alla kunder i min tidigare verksamhet. Bara att starta om på ny kula. Att vara företagare, kvinna och få barn - är ingen bra kombination.

Det går inte att snacka bort det - det räcker nog med att inse att som företagare har man inget av det samhälleliga skyddsnät som de som har en anställning trots allt har ...
Och vill man kombinera det med barn och familj - ja, då är det bara att förbereda sig på att starta om firman från scratch efter varje barn.


Och livet blir ju så mycket lättare av att höra: "Men ger det några pengar då???!!!"
(Obs: ironi!)


Ja - glutta i taxeringskalendern kommer inte att ge någon ledtråd om meningen med livet - den saken är i alla fall klar. Det är ju rart att folk under en lätt sminkad "Jamen jag bryr mig ju"-attityd anser att de har rätt att peta - oombedd - i andras ekonomi.

Jag lägger mig inte i - eller petar i andras ekonomi. Deras hushållskassa är deras förbannade privatsak. Och jag vill nog fortsätta att förbehålla mig rätten till mitt privatliv. Om jag behöver åsikter eller råd från någon - så ber jag om dem.

Men: Har man inget eget liv "får" man tydligen engagera sig i andras.



Olyckskorparna kraxar över skallen på en så fort man stiger ur den förväntade mallen. Då är alla snabba att säga: "Det kommer aaaaldrig att gå."

Om någon trots allt lyckas - ja, då har "alla" vetat det hela tiden.

- men alla vill ju höra till den "vinnande" sidan... Som när Sverige spelar final i VM eller andra större sammanhang - då det är "plus-resultat" heter det "vi".

Då Sverige ligger under heter det "dom".

*URK*



Lycka till alla ni som kämpar! - ni som är företagare, innovatörer, entreprenörer - du som har en egen idé - något du vill förverkliga - du är närmare livet än de flesta andra!


//Kram Cat